Vas ca viiii ya daldadaw?
Så hiiiimla bra! (en av de första fraserna för övrigt).
Amerikanarna verkar ha en förmåga att låta som japaner när du försöker lära sig svenska, särskilt frasen "får jag gå på toa?", eftersom de sätter ihop allt och går upp på slutet.
Vi konstaterade också att telefon och fån nästan är samma sak, och Brandi blev överlycklig över att kunna kalla folk fån utan att de vet om det.
En nöt att knäcka är att lära dem säga R, eftersom de antingen läspar eller säger R långt ner i halsen (tänk infödd skåning). Och en mening Brandi skulle öva på tills imon är vas ca viiii ya daldadaw? (Vad ska vi göra idag?)
Dagens elev
Brandis fina svengelska stavning
Elis och jag köpte ida 1.8 kg jordgubbar och en 2 dollars ananas. Värt, säger jag.
Imon ska det trots allt bli 27 grader.
Till Koffe.
I alla fall inte på vissa plan.
Svenskkväll
Väldigt roligt för mig och elis (som bland annat kunde ha frågan "vad heter den svenska kända maträtten?
1. smörgåsbord
2. pruttbanan
3. tåfis"
Så mogna är vi)
Vi kollade också på en film om sverige, en sån som jag egentligen skulle säga, "men asså... tööönt...!" till.
Sen lekte vi lekar, fikade sjukt god kaka som några tjejer bakade till samuel ljungblahds ljuva röst.
Sist men inte minst var det också dags att lära tjejerna lite svenska traditioner. Elis och jag gjorde därför en midsommarstång av en trave stolar och plastblommor, och lärde dom små grodorna. Kvällen var väldigt roligt, och tjejerna skrattade ungefär hur mycket som helst.
Små grodorna (observera midsommarstången)
Greetings from Sweden
Dirty Don
Efter en fantastiskt bra gudstjänst i evangel temple kansas city, så gjorde jag och elina ugnspannkaka.
det är riktig söndagsmiddag det.
Efter maten bestämde vi oss för att gå till Dirty Don. En mycket lustig affär som ligger ca 40 minuter gång härifrån. Jag vet inte vad man skulle kunna jämföra denna affär med hemma i Sverige. Tänk dig ett gammalt lager där du kan fynda allt möjligt. Alltså, allt möjligt. Från scrapbooking till skottkärror. Och allt r sjukt billigt.
Vi slog på stort och köpte bland annat 2.5 kg havregryn, eftersom vi äter det sisådär 2 gånger om dan. 2 dollar.
På vägen dit gick vi också en stund på den judiska kyrkogård som är på vägen. När vi kom till slutet av den (den är stor), så upptäckte vi att det grindarna där nere var låsta. Tog ett lätt skutt(?) över stenmuren. (Förlåt för ickevisad respekt).
Nån tog det smidiga ickeläskiga(?) skuttet.
När ni ser hur högt det var jag var tvungen att hoppa ner för,
så har man ju förklaringen föregående bilds min.
Ketchupchips, någon?
Popcorn med toffee, en dollar.
super icecream and the kind diet
Gårdagen var riktigt bra och utmanande. Eftersom det fattas 6 av 10 i personalen (bröllopsresa, halsfluss och diverse sjukdomar), så jobbade jag och Elina själva med de 40 tjejerna.
Men det gick riktigt bra, och Elina och jag var glada och nöjda när vi efter 11 timmar lämnade centret.
Så på kvällen väntade träning och....(trumvirvel) Ida&Elinaglass! Ungefär som Ben&Jerrys. Nu funderar vi på att starta ett glassföretag, och vår första och enda smak är Vaniljglass med bananskivor, smält jordnötssmör, mashmelloskräm och minimashmellows, toppade med hackad mörk choklad.
Himla gott!
Senaste dagarna har jag också flitigt läst boken The Kind Diet. En väldigt intressant bok som talar om varför man ska välja ett veganskt liv, och hur våra val påverkar våra kroppar och vår planet.
Efter närmare 11 år i veggobranchen funderar jag på att ta steget till vegan. Så nu blir nog Kristoffer glad.
Dock bara hobbyvegan, alltså endast när jag lagar maten själv.
Den som lever får se...
Mm-m.
Läs läs läs
Hyvens dag.
Idag åkte jag och Elina alltså i god tro till Operation Breakthrough för att träffa en Elin, en svensk tjej som också är i Kansas city för att jobba en tid. Så vi for till adressen och möttes upp av denna fina Elin. Roligt att träffa en svensk! (som vi av en händelse hittat på resedagboken).
Hon visade oss runt på centret och det var verkligen intressant att se. Det är alltså ett center som tar hand om barn från 2 månader-18 år gamla, som lever i fattigdom. De kommer till centret som fungerar som förskola/skola, fem dagar i veckan. De har också program för ensamstående mammor, hemlösa föräldrar och mycket annat. Varje dag kommer ca 750 barn dit(!)
Efter att ha tillbringat ett par timmar där, begav vi oss till Kona Grill, en jättefin Japaninspirerad restaurang, som visst var kända för sin sushi. Beställde (håll i er) rice noodles, bean sprouts and crushed peanuts, in a spicy black-bean chili sauce. Så sjuuukt gott. Prövade också på vegetarisk sushi, som föll mig helt i smaken.
Pratade amerikansk och svensk politik, fördomar, migration, familj, mat, musik... Så trevlig kväll! Efter ett par timmar gick vi vidare till Cold Stone. Tänk er ett ställe med enbart McFlurry, fast med olika glassmaker och 40 olika tillval (Snickers, choklad, valnötter, färsk frukt...) Jag och Elina delade på en glass, cheese cake med krossade peanut butter cups.
Himla fin dag.
Hotties!
Cold Stone for lajf
Som allt annat i usa, så är påskens påskharegrejen sjukt uppblåst.
Överallt i stan finns såna här feta påskharestatyer utsatta.
Är magen glad, är människan glad.
statusuppdatering.
men jag har insett att jag inte uppdaterar så mycket om hur jag har det här borta.
därför använder jag mig av vår veckorapport och skriver om lite delar från den.
Fortfarande är läget under kontroll i det stora landet.
Miss Jamie som skadade ryggen för nästan två veckor är nu tillbaka. (En av tjejerna fick ett raseriutbrott och Miss Jamie försökte förhindra henne att slå sönder allt i huset, men skadade då ryggen ganska allvarligt.)
Dock ser hennes arm nu zombiattackerad ut efter ett annat utbrott av en annan tjej som började så att säga gnaga henne i armen. Men än så länge har jag klarat mig...
Men jag och Elina trivs bra på centret. Det kommer många nya tjejer (6 stycken sen vi kom hit), och centret kan inte ta emot fler nu, eftersom det är fullt med 40 tjejer. När det kommer så mycket nytt folk bidrar det till en rörig stämning och lögner och manipulation förekommer mest hela tiden.
Det är ju bland annat därför de är här, ändå är det svårt att inte ta illa vid sig när de ljuger en rakt i ansiktet. Antar att det är för att man inte är van vid det, och det kan man ju iförsig vara tacksam för.
Men som sagt, får försöka tänka att det är en av anledningarna till att de är här och att de gör det mot alla i personalen.
Men nu längtar jag och Elina längtar väldigt mycket till Mrs(!!) Jinette (vår handledare) kommer tillbaka från sin smekmånad. Hon är så bra på alla sätt och vis. Uppmuntrande, disciplinerad, konsekvent, rolig... Ja, allt. Så på måndag blir det fest!
Och idag ska vi iväg på en väldigt spännanade sak, mer om det sen...
hälsolandet.
"what is this?"
"it's an organge"
det var en clementin.
finfin
efter slapp stund i solen var det dags att springa löprundan som är densamma vareviga dag, bara olika antal varv, och sedan äta himla god mat.
pasta med svamp, tomat, spenat, vitlök och linser, toppade med krutonger och solrosfrön. Yummi!
dagen.
en dag med steg över marken och ett hjärta lätt som bomull.
sola i snön
vädret kan vara bland det konstigaste.
i förrgår snöade det 15 cm och man frös häcken av sig så fort man lämnade huset.
men idag, (halleluja!!) är det fantastiskt fint.
dryga 20 grader i solen, vilket innebär sola för elis och mig.
snö och solning, fin kombination.
värt.
love it.
söndag
idag är det alltså söndag, och dagen började med ett besök i en kyrka. fösta "svarta" kyrkan jag vart i!
gillar´t! mycket musik med gospel och grejer, och en predikan som för en rastlös själ var alldeles för lång.
men fint var det! några av tjejerna delade sina vittnesbörd också, och man får en så mycket större förståelse och ännu mer kärlek till dom. tack jesus att jag faktiskt får vara här.
sen hem och laga mat på det.
prat med koffe i ett par timmar(!!) och nu väntar predikförberedelse som skulle vart inne i fredags. pepp.
Linsgryta, ris, banan, färsk spenat och matzo thins med philadelphiaost. Yummi!
wedding!
så var den stora dagen inne, som allt har kretsat kring när man pratat med fantastiska miss jinette.
jag kan säga att inget är som på ett vanligt bröllop. folk kommer tio minuter senare än när vigseln ska börja, vigselstunden är sisådär 20 minuter och festen håller bara på ett par timmar. ("what?? do you guys have wedding celebration ´til midnight?? wow...")
men de var så fina och det känns som jag känt mrs(!?) Jinette hur länge som helst.
Mr & Mrs Fuller 
sweeeet....
Jinette får igen
J&J
Jag och Elina fick sällskap när vi skulle ta klassiska härärvi-bilden
It was a good day.
Monky bread
amerikanskt party = sjukt mycket mat och sötsaker.
MEN, elis och jag kunde inte vara med eftersom vi redan bestämt med ett par andra att åka till ett köpcenter.
men när vi kom tillbaka blev vi bjudna på amerikansk tårta (söt och mycket färger), och monkey bread.
monkey bread är som vanlig bulldeg, stora som medelstora chokladbollar, som doppas i smält smör och sedan rullas i kanel och socker, och sedan in i ugnen. diet food!
amerika har minst sagt en spännande matkultur. personalen som har med sig egen mat äter till lunch oststavar, pizza (en kvinna äter det varje dag. jag skämtar inte, för jag har inte sett henne äta nåt annat, nån gång, på tre veckor), mcdonald´s, marinerade kycklingklubbor eller en diet coke.
två gånger har jag sett sallad, men då serverad med massvis av dressing. yummi.
Oj, ida har huggt in på marinerat kött, tror ni nu.
fixardag.
har dammsugit lägenheten och krypit runt på alla fyra och torkat golvet med en disktrasa.
senaste halvtimmen har vi ägnat åt att göra krutonger av överblivet bröd.
senaste rostningen är med vitlök och det känns som jag själv kommer gå runt som en vandrande vitlök på jobbet ikväll.
Krutonger - jatack.
ett stycke skoskav.
skoskav är inte med på min saker-som-gör-livet-värt-att-leva-lista.
lite äckligt, kan man tycka.
frusen?
Sista nätterna har krävt mer än täcket och filten jag brukar ha.
istället; filt + täcke + fleecefilt + täcke + täcke + fleecefilt = lagom varmt.
göttit värre.
ledig lördag.
"Men det var väldigt vad ho bloggar, ha´na inge vettiare för sig, kvinnan?" säger ni nu.
Och nej, det är precis vad jag inte har.
För när man bor på vishan utanför stan och vart ledig hela dagen och man redan har städat, plockat, ätit, tränat, diskat, pluggat, tittat på en halv film, duschat och facebookat, ja då har man inte mycket mer att göra.
Civilisation!!
Äntligen in till ett köpcenter! Första gången vi åker och handlar, förutom turerna till Walmart.
Härligt härligt, men farligt farligt.
Och det klingar väldigt illa med boken jag just läst, Den Oemotståndliga Revolutionen, som handlar om enkelhet och vad som är verkligt viktigt i livet, och som jag idag ska skriva en predikan om.
Men jag har den usla ursäkten att detta kan vara enda gången jag åker till usa, och att det därför är okej att köpa grejer.
För det skulle ju säkert människorna i nöd också säga till mig.
En karusell (och bungy jump) mitt i köpcentret. Och där kände jag att a6 ligger i lä.
make over.
saknar.
39 dagar kvar...
...
Jag frågar Elina en dag om vart man kan köpa lunch.
”Jag tror det är byggnaden över där”.
Elina är smått influerad av engelska språket.
God blesses (me and Elina in) America!
Jag och Elina bad igår om att på smidigare sätt kunna ta oss iväg från centret, eftersom det känns besvärande att det alltid måste vara nån som kör oss och som står och väntar när vi handlar/tittar/lever.
Idag sa miss Jamie att vi kunde åka med henne till en mall i veckan(!), och idag åkte vi med henne till Walmart, medan hon själv tränade på gymet i dryga timmen.
Jag och Elina har också diskuterat hur vi kan dra ner på matkostnaderna, eftersom vi gör all mat själva.
Tror ni inte att självaste Gud hör bönen, och att vi idag erbjöds att gå ner på lagret hä på centret och ta vilken mat vi ville, och får göra det resten av vår vistelse här.
Dagen har helt enkelt varit fantastisk. Tjejerna har skött sig galant, mat har funnits på bordet, två tröjor har inhandlats för 8 dollar, krokusar tittar upp överallt, och Gud är bara GOD!
Dessutom har Walmart hyllmeter efter hyllmeter med enbart choklad. Den hyllan ska jag beta (bita, hehe) mig igenom någon gång.
Nu har dagen avrundats med 50 minuter på löpbandet i konstant uppförsbacke och jag är redo för dusch och säng.
Natti!
Nån galen chokladnörd har hittat hem.
Springfield
Hur som haver så bodde vi i ett apfint hus, hos en tjej som tidigare gått TC-programmet.
Det var alltså en kristen konsttävling som ägde rum i Springfield, med ca 600 deltagare. Väldigt roligt, men ganska ovant. Vet inte om det i Sverige skulle vara populärt att ha en fet tävling i lovsångsdans, poesi, lovsångsledning, eller något annat kreativt. Allt är ju ändå lovsång? Men våra TC-tjejer som var med var glada, och det var huvudsaken. Och det var väldigt kul både för dom och för oss att komma iväg lite.
Värt att nämnas är också att dagens 8-km löptur genomfördes i kortbyxor och t-shirt, med styrkepass på det, och sedan läsning i solen. I like!
Och nu ska elina och jag se på roomservice och avnjuta USAs största gåva till världen - Ben&Jerry glass.
Finfina huset
Ja, jag är i usa. (den minsta av de fem universitetetsbyggnadena)
tusen saker...
...finns det som jag vill skriva. men klockan är mycket (efter tio!) och dessutom är det tråkigt att läsa långa blogginlägg.
därför nöjer jag mig med att säga att min och elinas lilla egna amerikanska famill har utökats.
ms jinette ska nämnligen gifta sig och hennes blivande man har redan ett gym hemma.
jag bockar och tackar.
Och saken är den att sånt här händer mest hela tiden. eller ja, kanske inte att man får en sånhär. men innan idag fick jag en bagel, tröja och två par byxor. till exempel.
