idastina

Idag var det äntligen dags! Efter nästan två veckors längtan skulle jag nu få långt, tjockt hår. Lucy (som jag tidigare har skrivit om), erbjöd mig förra veckan att följa med till hennes saloon och göra mitt hår. Exciting!

Efter en bumpy ride med buss och matatu var vi öster om Nairobi, och mitt hår var redo för förvandling. Efter fyra timmars prat, ordlekar, pedikyr och smärta var det klart. And I like it! Det är så tjockt att jag inte kan hålla det i en hand, och så långt som jag länge drömt om att ha. Löshår och fyra timmars arbete för tre kvinnor kostade mig 120 kronor. Ungefär en tjugondel av vad det kostar i Sverige. Hur sjukt??


In progress...


Flygande hår, någon?


Jag, Sara (ett av mina mentala stöd, som också vågade sig på halvflätat)
och en av flätarna.


Done!

Men, förutom upplevelsen getting-the-african-look som dagens händelse, blev jag också mycket orolig i magen, där jag satt i hettan och smärtan. Efter böner som lät ungefär ”kära Jesus, låt mig bli bättre NU…" "Käre Gud, det enda jag ber dig om just nu är att kunna hålla magens innehåll innanför kroppen…”, så blev jag tack och lov bättre. Men innan bönen blev besvarad fick jag TRE GÅNGER uppleva hur det är att ”gå på toan” i ett hål i marken.
Trevligare saker har man ju gjort.