idastina

Under en mindre intressant stund på vår lektion idag, vandrade mina tankar iväg och jag började fundera över det här med tid.
Hur längesen det var sedan vissa saker hände.

Att det var två och ett halvt år sedan jag började på Götabro, kanske det bästa året hittills. Alla fantastiska människor jag fick träffa, alla jobbiga men nyttiga frågor jag fick fundera över, brottningskampen med mig själv som utkämpades under flera månader.
Att det är två år sedan jag var och jobbade i USA (blogginlägg om den tiden finns under kategorin USA 2010). Två år? Går tiden verkligen så fort?


Några bibelskolevänner. En bild säger mer än ord.

Att det är sju år sedan jag blev tillsammans med min första kärlek, efter ett par års velande fram och tillbaka. Då var jag sexton, och hela världen var min.
 Jag var två år yngre än min lillebror, som fortfarande går under namnet Lilleman. Två år yngre än honom. När blev han förresten så stor?
Sju år sedan känns nyligen, men om lika länge är jag 30.

Att det är närmare tio år sedan jag fick möjlighet att lära känna Niklas, en av de människor som har fått sätta mycket djupa spår i mitt liv, det är helt sjukt. Niklas som har ställt upp, tröstat, lett mig och gett mig så mycket tid när livet var svårt och jag inte visste var jag hörde hemma, eller vart någon annanstans jag skulle gå. Jag var fjorton, gick i åttan. Han har sett mig gå från liten tonåring till en något sånär vuxen kvinna. Snart tio år. Och jag minns fortfarande hur det luktade i hans trappuppgång.


Niklas, som jag minns honom.

Det enda jag kan förstå hur längesen det var, det är hur länge jag känt Eve. Vi träffades för 17 år sedan, och har varit vid varandras sida sedan dess. Så otroligt tacksam för det. Aldrig att vår vänskap kommer att ändras. Den har gått genom eld och vatten, och fortfarande är hon som en del av mig.


Jag och Eve, vår första skoldag 1995.


Ett bildkollage på oss, skapat 10 år senare.


Hon är helt enkelt för himla bra.


Vuxna människor säger att tiden går fortare och fortare ju äldre man blir. Jag hoppas innerligt att de har fel.