Val val val...
Det lutar mot sjukskötera (vad hände??), för att kunna vidare utbilda mig till barnmorska.
Snälla vänner, HJÄLP MIG! Tips, förslag, tankar - allt mottages varmt!
(Och ja. Det finns en viss desperation i rösten. Så snälla hjälp!)
Catch up
En eftermiddag i Nairobi city, ett besök på marknaden Toy Market, löpturer, diverse fikabesök, kvällar med Solsidan, varma mackor och Skypedater... Det har varit väldigt bra, lediga dagar.
Och kanske bäst av allt, jag är frisk!
Blir så tacksam över att vara frisk, när man varit sjuk. Att han en frisk kropp som fungerar är ju bland det bästa som finns.
Tack, fina, älskade kropp att du mår bra igen! Jag avskyr högt att vara sjuk!
Nu är vi i nåt slags konstigt väntansmood. Vi har nu bara tre dagar kvar i Karen, för sen drar vi iväg söderut. Väskor ska packas, huset ska städas och resor ska planeras.
Morgonen idag bestod av 8 km tidig morgonlöpning, frukost och sedan planeringsmöte inför fyradagars-safarin och Mombasa-resan.
I fyra dagar ska vi äta Safarianpassad mat (mat som håller utan kyl eller frys, och som kan lagas på en platta till åtta personer).
Förstår ni hur sjukt fint det sedan kommer sitta med maten i Mombasa? Efter tre månader med stekt kål två gånger om dagen, kommer All Inclusive-hotellet sitta som ett smäck.
Har lämnat alla mina ingeravtryck till Kenyas myndigheter.
Nu får man hålla sig i skinnet.
Gos i soffan. Vi gillar närhet.
Jag hörde förresten att det var snö i Sverige? Så tråkigt. I Mombasa hade temperaturen också sjunkigt, så nu vart det bara 32 grader om dagarna.
Världens bästa vän.
Idag fyller nämnligen världens bästa vän år.
För närmare 18 år sedan tog en mor med sig sitt femåriga kid till hennes väninna, för ett klassiskt fika.
Även denna kvinna hade en dotter, och de två flickorna förväntades leka med varandra.
Dessvärre verkade de inte komma bra överrens alls. Flickan, som hette Evelina, hade ett gäng ponnies som hon lekte med, och hennes nyfunna (påtvingade) vän Ida, var för brysk och snodde alla ponnyhästar hon ville ha, utan att ens fråga.
Detta var såklart inte särskilt populärt.
Men när de båda flickorna lekt en stund, så visade det sig att de var mer lika än vad man först kunde tro. De spenderade dagen tillsammans med ponnyhästar, rabarber med socker, gungande i trädgården och en hel massa annat.
Det skulle visa sig att det var den första dagen på en livslång vänskap.
Åren gick och de två flickorna var oskiljaktiga. Varje dag vid kvart i åtta traskade de hand i hand till skolan, för att tillsammans spendera dagen där, tätt tätt tillsammans, för att sedan bege sig hemåt, för att leka ytterligare några timmar, tills det var läggdags. Genom åren hann de med mycket tillsammans, och de ljusa minnena är otaliga.
Det var semestrar på Hönö, sommardagar vid Attarp med skogaholmslimpa och nutella, cykelturer med gosdjur i cykelkorgen, picknickar i skogen, våfflor på altanen, spice girls-uppträdanden på garagetaket, varma stunder vid Vägangölen, timmar i Gosdjursvärlden...
Och några år senare gällde måndagstekvällar med Jason Upton, hetska stunder med snabbalfapet, asgarv i köket, smoothieexprimenteranden vid mixern, nattliga mms av hög rang, samtal som varar i timmar, prat om framtid, drömmar och mål... Listan kan göras oändligt lång.
Under många många år spenderade de varendaste dag tillsammans. Vänner kom och gick, men de stod alltid stadigt vid varandras sida.
Under dessa år var livet stundtals lekande lätt, och många timmar skrattade de tillsammans, ofta så att tårarna rann. De hade nämnligen någon sorts humor som ingen annan förstod sig på. Ofta handlade det om att låta så mycket som möjligt, med en så gäll röst som bara var möjligt, och samtidigt göra sig så ful man bara kunde, allt i en salig blandning. Att ta till någon av de röster som fick den andra att skratta, oavsett vad man sa. (Tack Marie-Louise att ni stod ut).
Egentligen kunde man göra vad som helst, för av någon anledning, tyckte den andre (och en själv) alltid att det var roligt.
Men livet var inte alltid sådär rosa och härligt. Det kom tider av tårar, besvikelser, ångest och kamp. Tider som de båda bästa vännerna utkämpade tillsammans. Men alltid stod de tillsammans, genom allt.
De båda flickorna tog studenten, och livet förde dem åt olika håll. Örebro, Stockholm, Usa, Autstralien, Afrika... Deras hjärtan längtade till olika ställen, och för en tid skulle de komma att bo i olika delar av landet och världen. Stundtals funderade Ida på om det var riktigt vettigt. Utan sin Evelina kände hon sig inte riktigt hel.
Som att det alltid var en del som fattades, livet var liksom inte riktigt komplett.
En dag i Afrika satt hon och tänkte på sin allra bästa vän, och konstaterade att hon för allt i världen vill bo på samma ställe som sin halva. Sisådär tvåhundra meter ifrån varandra på sin höjd, så som det varit under 15 år av deras vänskap.
Älskade, underbara, finaste Evelina. Du är den absolut bästa människan jag har träffat. I alla kategorier.
Jag är så vansinnigt tacksam över att ha dig i mitt liv, och jag kommer aldrig någonsin att släppa dig, var livet än tar oss.
Bästa vänner, 1995.
Bästa vänner 2011.
Barnvakt, pool och pannkakor
Ytterligare chill, och kvällen spenderades med hela familjen Pansell, alltså Anna, Josef, Ida och deras nyadopterade pyre Rasmus (hur söta barn får man ha? I'm in love!)
Vi beställde thaimat, och livet var bara allmänt hur gött som helst.
Pancake-maker.
Dishes-maker
Brownskin-maker.
...
Livet en måndag i mars.
Lust som spritter
När jag smyger mig in på friskis hemsida titt som tätt för att kolla schema, läsa nyheter eller bara få en friskis-känslan, så blir jag alldeles till mig.
Jag ska friskas och svettas så himla mycket när jag kommer hem!
Var bara tvungen att ventilera lite.
Nåt annat...
...som är positivt med sjukdom är att man kan äta rostat bröd med smör och äpple, utan att tycka att det är för näringsfattigt. När magen är kass ska man inte äta fiberrikt har jag hört. Hepphepp, pass på!
Fantastiska Skype
En positiv sak med att ligga till sängs är att man hinner med en väldans massa Skype. Senaste två dagarna har jag hunnit med hela åtta timmars Skypedejter.
Tack fina vänner och familj, att ni finns, bryr er och bara är så himla bra.
Tabletter...
Närmare bestämt 15 piller ska hälsa på min kropp, varenda dag närmsta tiden.
De små djuren verkar vara envisa om 15 piller dagligen är vad som krävs för att få död på dem.
Hemma underviker jag tabletter i möjligaste mån, även Ipren och liknande.
Just nu är jag tvärtom. Ge mig allt som kan tänkas behöva så jag blir frisk!
Imorse fick jag förresten världens näsblodsflod. Kan det ha nåt med övriga hälsotillståndet att göra?
Har aldrig det i vanliga fall!
Förresten. För att göra sjuktiden lite roligare, har läkemedelstillverkaren valt att ha en mask på förpackningen.
Som att jag skulle vilja bli påmind.
Mask, feber och andra trevligheter.
Igår blev jag ganska mycket sämre, och somnade till slut under fem täcken - den härliga feberfrossan var ett faktum. Förstår inte att man kan uppleva att kroppen är iskall, trots att man samtidigt känner att den är kokhet.
Det enda jag ville var att vara hemma i Sverige med värmekudde och någon som skedade mig, så man kunde få bli lite varm.
Men, efter en natt i febrens tecken, vaknade jag med massa värk i kroppen. Ungefär som när man sprungit halvmara, totalt öm. Så jag, Mia och Lina åkte till läkaren, Mia har inte heller mått prima.
Fick lämna lite olika prover (vilka ska vi inte gå in på. Men man kan säga att toaletten var högst inblandad), och ett blodprov.
Febern ville inte ge med sig trots tabletter, och efter ett tag fick jag nån spruta med nåt (oklart vad), som skulle ta bort värk och sänka temperaturen.
Provena visade att jag hade mask, matförgiftning, järnbrist, brist på nåt som jag inte vet vad det var, förhöjda halter vita blodkroppar, samt någon mer bakterie som ställer till det i magen.
Så nu ska jag kurera mig med ett gäng mediciner och vila.
Ligger i sängen nu, och kommer nog inte göra många knop närmsta dagarna. Om tre dagar skulle jag märka skillnad, och bli piggare. Helt fantastiskt vad jag blir ynklig när jag är sjuk. Ska bli så skönt att bli bättre!
Tack gode Gud för läkare!!
Konsten att välja rätt
I väntan på nästa träff med vår handledare, lyssnar jag på P1 Kropp & Själ. Temat är "Konsten att välja rätt". Känns som att det är direkt riktat till mig. I vissa fall är jag, som min vän sa, som Pippi Långstrump. Bestämmer mig för att "det här tror jag på, och jag ska köra hela vägen oavsett vad andra tycker". Men lika Pippi-aktig jag kan vara, lika darrande rädd kan jag vara för att välja fel.
Den närmsta tiden kommer innebära en hel del val för mig, vissa mer eller mindre livsavgörande. Var ska jag bo, vad ska jag utbilda mig till?
Nu hoppas jag att detta program kan ge mig någon tänkvärd vinkel, eller kanske till och med vägledning.
Nästa vecka ska ansökan till Universitet vara inlämnad. Detta fakta lockar fram den rädda harungen med snabbt pickande hjärta.
Jisses Amalia. Jag återkommer mer om det då valet är gjort och ansökan är skickad.
Livet är bra spännande ändå.
Längtansorsak #2
Min älskade, underbara onepiece. Vi brukar hänga ihop de flesta
dagar innan läggdags, och vi har blivit riktigt tajta. LÄNGTAR efter
att få krypa i dig igen!
Maghärligheter
Något snäll rättning
Man kan säga att Festus såg lite mellan fingrarna.
Mias svar slog nog allt.
Fråga: "What does the name used in Gen 2:14 says about God?"
Mias svar: "It speaks about that God is... Okey, I accually don't know".
SCORE! Fyra av fem poäng för det!
Vuxenpoäng
Så fort jag får WiFi börjar jag ladda ner Podavsnitt från SRs app.
För att plocka ytterligare vuxenpoäng tittar jag mest på program från P4. Kossornas Planet, Husmorsskolan och Kropp & Själ är några favoriter.
Jag har upptäckt hur skönt det är att lyssna när man ligger i sängen, en liten stund innan man somnar. Igår somnade jag till och med ifrån programet, med lurarna i öronen.
Kan rekommenderas varmt!
Nya sömnmedlet.
Sjukstuga
Men, tog mig upp på eftermiddagen för att göra Final Exam i GT, och det gick bra. 93 av 100 poäng, precis samma som jag fick på Gospel of John. Festligt!
Men, trots att jag nu är bättre, så har vi varit sex stycken sjuka (av sju), senaste tre dagarna. Förmodligen nån matförgiftning. Inte kul! Det gör att jag ännu mer längtar efter svensk, fräsch mat.
Närmsta tidens planer
Jag måste bara säga det igen, tiden går så vansinnigt fort!!!
Nu är vi inne på sista racet med undervisning i skolan. Så veckan kantas därför av Final Exams. Dagens avslutningstenta är i Gamla Testamentet. Jag känner mig inte helt redo för den, så jag ska snart sätta mig och försöka nöta in ännu lite till i mitt redan fulla huvud.
Gårdagen sammanfattas bäst med orden magknip, dåsighet och illamående. Efter några timmar i sängen med maginnehåll som gjort sig onödigt påmind, somnade jag till slut.
Men detta innebär ju också att jag inte pluggade fullt så mycket som jag skulle behövt. Magproblem och pluggstress - ingen skön kombo.
Men, som sagt. Sista skolveckan bjuder på Exams och terminsavslut, då det är tre-terminssystem här i Kenya. Vi ska sjunga En vänlig grönska på avslutningen, allt för att få lite svensk feeling.
Sedan väntar en sista Karen-vecka i chillets tecken, bortsett från ett par dagar då vi ska hjälpa till vid en dunderstor konferens som hålls på skolan nästa vecka. Men sedan, efter nästa vecka, då väntar fyra dagars safariresa, följt av en vecka i paradisstaden Mombasa. All inclusive hotell med pool, runt 35 grader varmt, ett hav med 28 gradigt vatten, och, framför allt, MAT som inte stavas kål.
JAG LÄNGTAR!!!!
Och efter dessa två förhoppningsvis toppenveckor, återvänder vi till Nairobi för att packa om, och sedan drar vi söder ut till Nyanza ytterligare två veckor för praktik. Efter det, tillbaka till Nairobi för våra sista tre dagar som Kenyabor, och sedan sitter vi på planet hem mot Maj-solen i Stockholm.
Mombasa, jag längtar efter dig...
...
Det här, det här mina vänner, det kommer bli riktigt bra.
Fler bilder..
Glömde ju skriva att vi åkte över till Tanzania en sväng! Så nu kan jag lägga till ett artonde land på listan Besökta Länder!
Snart snart snart...
Lina och jag dubbelhighfivar, trots att vi är i olika länder.
Lina i Tanzania och jag i Kenya. Spexigt!
Idag var det fest! Första festisen på sisådär tio år. Satt fint!
Lina och Sara. Bara för de är så himla fina!
Loitokitok
Häftigt att få se ett sådant vackert. Ännu en gång har jag fått uppleva Guds storhet. Fantastiskt!
Vi åkte runt till olika communities, med människor som alla var HIV-positiva. FPFK (Free Pentecostal Fellowship of Kenya) har startat upp olika grupper runt om i Masajland, där människor med HIV träffas och hjälper varandra på olika sätt. Här är verkligen sjukdomen en skam, men arbetet har gjort att människor träffat andra som är i samma situation, och sjukdomen har delvis accepterats.
Vi besökte också en massajby, och hängde egentligen där mest hela dagen. Sjöng, "pratade" (lite svårt när man inte kan massaj, deras språk...), åt, kollade hur de bodde och jaa... hängde helt enkelt.
SJUKT varmt ställe. Typ 40 grader.
Vi köpte finfina smycken. Eller inte så himla mycket min stil, men ändå
lite roligt att ha.
Massajhus av kobajs och lera. Praktiskt då de flyttar typ en gång om
året. Men i ett hus på typ sju kvadratmeter, för en familj på sju, åtta
personer.
I början var det lite "svenskt" avstånd mellan oss och massajerna...
Men för varje minut krympte avståndet och snart stod vi näsa mot näsa.
Mysigt!
Klapplekar.
Vårt guesthouse låg otroligt vackert, precis vid Kilimanjaro. Bilden är lite missvisande, då det ser ut som det är många mil till berget, men det handlar nog om egentligen om kilometer.
Inte illa utsikt att vakna till denna syn.
Kilimanjaro, aka "Killi"
Jaa. Ännu en fantastisk helg att lägga i upplevelservärdaattminnas-facket. Det tackar vi för.
Resurrection Garden & Karen Blixen Coffeehouse
Det som en stort grönområde som ägs av katolska kyrkan. Mycket grönt gräs, träd och blommor.
Man kan också gå på olika små vägar, kantade av tavlor med olika Bibelord.
På hela området gäller total tystnad, vilket är väldigt skönt.
Att gå där ger verkligen frid i själen.
Dålig bild, men ger ändå någon hint...
Ännu en mosaiktavla, kanske 1x2 meter.
När jag låg i gräset, så var det en maskros precis jämte mig. Sverige!
Och idag har vi spenderat eftermiddagen i Karen Blixen Coffeegarden, pluggande inför nästa vecka då det är examensvecka, sluttenta i alla kurser.
Men, det var ett fantastiskt vackert ställe! Här gör sig mina bilder verkligen inte stället rättvisa... Så jag tog en från Google.
In till restaurangen.
Bara för de är så fina.
Nu drar vi till Loitokitok resten av veckan för att se ett HIV/AIDS-projekt. Återkommer nästa vecka!
Chapati
Vår vän Lucy agerade chapatimästare, och vi hjälpte till så gott vi kunde.
Hemma pysslar jag ganska mycket i köket; gör müsli, bakar bröd, exprimenterar med olika mellanmål... Det har jag saknat här, så senaste veckan har jag bakat frallor två gånger, och nu var det alltså dags för chapati.
Det är ett slags bröd som påminner lite om tortillasbröd, och man äter det i vanliga fall till maten (som ju nästan alltid är stekta grönsaker och nåt kött).
Gårdagens chapati bestod av mjöl, salt, vatten, grädde, salt, socker,
pumpa och citron och olja. I vanliga fall brukar det bara vara vatten, mjöl,
salt och olja.
...
Pumpamos
...
Något fick mig att tänka på svenska bullar?
...
Tadaaaam!!
Jaa. Det gick ju vägen. Och gott blev det!
Awwwwrgggghhhh...!!!
Att inte veta vad jag vill, det retar gallfeber på mig!
Feberdag
Men sedan jag jämför allt med magsjuka, så tar jag gärna lite feber. Ge mig feberfrossa, men skona mig från att kräkas.
Detta ger också ett ypperligt tillfälle att kolla på kurser inför hösten. Jag har fortfarande inte bestämt mig var jag befinner mig i höst, eller med vilken sysselsättning. Börjar bli hög tid för det nu, så har knappat mig in på antagningen.se och hoppas på en uppenbarelse.
En lyckoönskning mottages varmt.
Helgens blandade kompott
Lördagen började den dagliga entimmespromenaden, och följdes av en långdragen lördagsfrukost.
Lite chill i solen på det, och efter lunch åkte jag och Mia till en beauty saloon för att få våra ryggar knådade. Så skönt!
Efter det väntade poolhäng hos Pansell, och på det en riktig tacokväll. Den har vi längtat efter sedan förslaget och inbjudan kom förra helgen.
Tacon var minst sagt hemmagjord, till och med kryddan och tortillasbröden. En höjdare, ska definitivt köra det när jag kommer hem! Och jag kan meddela att denna tacotallrik var efterlängtad så in i vassen...
Mia med SPA-menyn. Inte sista besöket!
Ingen kan väl ha missat att Melodifestivalen ägt rum, och vi körde mellomys. Vi hade hört två bidrag sedan innan, Danny och Loreen (inte helt oväntat), och utifrån finalens bidrag tycker jag att rätt låt vann. Heja Loreen!
Uppvärmning inför Mello...
Världens godaste och mest efterlängtade tacos. Denna kväll befann
jag mig i extas.
Idag var vi på en "traditionell" afrikansk gudstjänst. De senaste dagarna har varit drygt 30 grader varma, och denna kyrka bestod endast av plåt - från golv till tak. Ni kan ju gissa om det blev varmt i denna plåtburk, utan någon som helst luftkonditionering...
Som tur var predikade Josef, vilket innebar att vi förstod språket, och det gjorde den fyra timmar långa gudstjänsten lite lättare att uthärda. Filadelfia Stockholm, jag längtar efter dig...
Efter gudstjänsten var det middag hos pastorn och hans familj. Det blev traditionell kenyansk mat, men vi åt för glatta livet. Energinivån före middagen var sådär...
I kyrkan fanns glitter kvar från i julas. Det kanske är nya
åretom-grejen?
Obeservera att det står "Merry Christmas" på guldmojängen bakom Josef.
Den traditionella tallriken. Ris, kål och söndagen till ära - bönor!
Till det ett chipatibröd.
Åtta timmar efter att vi lämnade vårt hus för gudstjänst, var vi tillbaka igen. Hem ljuva hem.
En tallrik frukt och nötter förgyllde söndagkvällen och nu sitter kompaniet och kollar på film.
Jag började men fattade inte alls, så har nu tagit mig till sängen det hela resulterar nog i en tidig kväll.
Gillar att vara vuxen nog att få bestämma sig för frukt istället för
middag, de dagar man är som tröttast på kål och potatis.
Längtansorsak #1
Frukost i Djupvik. Där ska jag hänga i sommar!!
...
Fy farao vad vi ska hänga när vi kommer hem, mina frukostar och jag.
Lite light reflektion
Nu har vi varit spenderat över halva tiden i Afrika.
Igår hade vi varit här åtta veckor, och har därmed exakt åtta veckor kvar.
Känns både länge och kort. Men tiden har gått i rasande takt, och jag tror det kommer gå ännu fortare framöver då vi har mycket olika resor att se fram emot; en resa till Loitokitok för att resa med några fältarbetare som jobbar med AIDS-drabbade, en fyradagars safari, en veckas semester i Mombasa, två veckor praktik i Nyanza... Bland annat.
Men, bortsett från magknip är livet fint. Gårdagen bjöd bland annat på strålande sol, en mils löpning, brödbak, volleyboll och en fin skypedate. Jag kan ju inte påstå att livet är särskilt hårt här nere.
Jag fick möjlighet att skypedata min Ida som lever livet på Tjörn.
Jag har fortfarande en dröm om att vi en gång kommer bo under samma tak, min Ida och jag. Hon gör mig glad!
Morgondagen är fortfarade lite oklar. Förmodligen blir det en resa till en marknad, för att sedan dra vidare till Josef och Anna på tacokväll. Vi ska köra taco från grunden (vi snackar i nivå med hemmagjort tortillabröd och salsa), och försöka kolla på Melodifestivalens final. Hoppas vi har mer tur än de andra gångerna, då har vi bara haft stundtals med ljud.
Ida och jag, under en kväll på Götabro
Fröken Fräken
Efter fyra långa månader har de äntligen återvänt.
Välkomna tillbaka, kära fräknar.
Åtta veckor.
Åtta veckor gick det.
Åtta veckor med så mycket löpning jag vill på röda, dammiga Afrikavägar.
Men nu har knäna (än en gång) sagt ifrån, och jag kommer nog få dra ner på löpningen till viss del. Tråk!!
Är inte förvånad över att det kommit. Snarare förvånad över att det dröjde så länge, eftersom löpningen stått till 90% av all min träning här.
O p e p p.
Knä-uschlingarna.
Hemlängtan
Fräscht tröst.
Mellanmålar
Mellanmålar idag i Afrikas tecken.
Att äta frukt från närheten är smakar av någon anledning så mycket bättre än hemma.
Till och med bättre än frukten från ICA Västermalmsgallerian.
Dagens mellis.
Telepati
Jag och Mia har dagen till ära något av en telepatisk förmåga inför klädval.
Det här med wifi...
Som sagt. Aningens farligt med wifi på lektionen...
Andens gåvor
Dagens lektion handlar om Andens gåvor. Intressant och uppbyggande! Tur är väl det, efter nattens fyra timmars sömn behöver jag lite uppbyggelse...
Pizza night!
Åtta veckor har passerat sen vi landade i Afrika, och eftersom vi alltsom oftast äter samma mat, så är omväxling mycket välkommet. Jag är inte direkt ett Big Fan av pizza, men hemmagjord är iaf den bästa, och denna gång var det riktigt gott!
De andra fick mersmak och kör ikväll en favorit i repris tillsammans med norskarna och ett gäng kenyaner, dock köpepizza denna gång. Men eftersom jag inte uppskattar just den maten särskilt mycket så kör jag på min fantastiska frukt-nötter-yoghurt-blandning.
'Cause tonight gonna be a good night...
...
Resultat av vädret.
Blir telefonen överhettad pågrund av solen hemma i Sverige också?
Ett angenämt problem.
Plugghets
Nu råder något av plugghets i huset. Alla sitter och försöker göra en uppgift som ingen fattar.
De korta konversationer som uppstår emellanåt är i stil med;
"Men jag fattar verkligen inte. Vad ska man skriva? Vad i hela friden ska man skriva!??"
"Nääe, jag vet inte. Men alltså, får man F så får man, det gör liksom inget. Vi får ju ändå inget riktigt betyg".
"Det är sant. Jag struntar också i hur det går. Fast... Jag fattar inte. Vad ska man skriva?"
Så pågår konversationen, om och om igen. Det enda som skiljer är vem som säger vad.
Och plötsligt har jag alldeles fullt med saker som känns viktiga(re) att göra; köra en löprunda, styrketräna, svara på mail, blogga, måla naglarna...
Men nu har jag gjort allt det där, och har inte mycket mer att behöva göra. Bortsett från att duscha, städa, bädda om i sängen, kolla bilder på kameran, blogga lite till, dricka te... Men nej. Nu ska jag ta tag i det här.
Fast... Serien 100 höjdare är ju himla bra. Bara ett litet avsnitt kanske?
Två av mina tre nya favoritkillar.
WiFi!
Hurra! V har upptäckt Wifi i lektionssalen!
Wifi på lektionen - härligt, härligt, men farligt, farligt.
Preggo
Gårdagen var tänkt att bli en riktigt fin dag. Vi begav oss till en sporttävling, ett par timmar bort från Karen.
Ett 20-tal kristna skolor runt om samlades för att tävla i bland annat 100 meter, 800 meter och volleyboll. Kul! tänkte vi.
Efter ett par timmar börjar min mage bete sig konstigt. Illamåendet blev påträngande tydligt, och min i vanliga fall platta mage, blåstes upp till maximalt tillstånd. Att ligga ner vad det enda som lindrade något sånär. Efter ett par timmar liggande i bussen kom världens oväder med åska, blixtrar, regn och stormvindar, och tävlingarna fick avbrytas.
Men, eftersom Kenya inte är det mest effektiva landet, dröjde det ytterligare en timme innan vi kom iväg med bussen, ut på de skumpiga vägarna. Orsaken till den långa väntan var (som alltid) oklar.
Magen var nu i totalt uppror, och vad händer? Det är kilometerlånga bilköer på de slingriga bergsvägarna!
Nu hade min kära mage dessutom bestämt sig för att tömma sig på innehåll.
Tre timmar senare var vi äntligen hemma. Idag känner jag mig mycket bättre, bara hanterbart magknip kvar.
En maximalt uppsvälld mage, här är jag dock fortfarande i
tillståndet "orka lyfta armen och fota preggomagen".
Helt klart en ovärd dag.
Fredagen
Alla anställda är ensamstående kvinnor, och fabrikens smycken fraktas ut i hela världen.
De var inte helt i min stil, men helt klart värt ett besök.
Ordet "handgjort", känns något slitet och missbrukat, men i detta fall var det verkligen det ord som beskriver smyckena bäst.
En del av fabriken, delen där de gör porslin.
...
Torkställning som för tankarna till de räknetavlor (hittar inte ordet?),
som man hade i skolan på gamla dar.
Butiken. Sjukt mycket smycken!
Dags igen...
Efter sju veckor var det min tur igen.
Magsjukan, here we go.
Återkommer när kroppen fått vett nog att hantera sina impulser.
Lurveldjuret
Häromdagen tog jag ur tvinnflätorna som jag gjorde för ett par veckor sen.
Efter ett par dagar hårbottenskli, och i rädsla för att tappa mitt riktiga hår om jag fortsatte att ha kvar det, så var det dags att ta ur det.
Nu känns huvudet så otroligt mycket lättare, och jag kan sätta upp det med en vanlig tofs, vilket inte alls gick när jag hade drygt 200 flätor.
