idastina

Efter gårkvällen känns det ännu mer osäkert att röra sig här i området.
När Christy, Joe och Christys mamma (alla vid olika tillfällen), fick reda på vart vi bodde kom stränga förmaningar "Ni får INTE gå ut själva." "Oj, Raytown... BOR ni där? Ja, där ska man vara försiktig".
Och de gav sig inte trots Elinas och mitt, enligt oss själva, ganska starka argument "det är enda gången vi kan vara själva. Vi bor i en lägenhet med ett rum och kök med glasdörrar emellan, jobbar alla skift ihop, handlar ihop, går till kyrkan ihop, äter ihop, sover i samma säng (jaa. en våningsäng)". Men nej.
Friheten som man är van vid finns defenitivt inte här.

Det är tur att Elina är en sån hyvens tjej, och att vi trivs så himla bra ihop. Konstaterade igår att jag inte vart själv och haft egentid mer än max en timme (när jag springer eller elina promenerar) sedan 22 februari.
Som sagt. Tack Gud att Elina är så bra! Kommer bli tomt när vi inte längre delar allt.


Finfint team det där.