idastina

Jag är så fantastiskt tacksam.

Igår besökte vi barnhemmet Nuru Africa, som jag kommer att jobba på under de månader jag är här. Det verkade väldigt bra, och barnen som har kommit dit har verkligen fått en andra chans. Många har är föräldrarlösa, eller har föräldrar som inte har möjlighet att ha dem kvar i sin familj. Endel är gatubarn, endel har flytt hemifrån våld och sexuella övergrepp.
De har inte haft ett lätt liv.

När vi gick i sovrummen med 14 bäddar och hemmets "grandma" berättade hur de redan vi fem års ålder lär sig bädda sängen, vika kläder och tvätta, så gjorde det ont i mitt hjärta. Ett litet barn ska inte behöva somna ensam i ett rum med 13 andra barn, utan en mamma eller pappa som kommer och säger godnatt. Ett litet ska inte behöva gå upp 05 varje morgon för att göra sysslor. Ett litet barn ska ha en trygg förälder som älskar genom allt.

Detta besök gjorde att jag själv upplevde någon slags övernaturlig tacksamhet för min familj. För mina föräldrar som älskar mig genom allt. Tänk att jag har två människor som vill mig det allra bästa, som älskar mig över allt annat, och som vill göra allt i sin makt för att jag ska må så bra som det bara är möjligt. Och tänk att jag fått en till pappa i Michael som bryr sig om mig, och en till mamma i Camilla som jag också får betyda mycket för och som får betyda mycket för mig. Att jag har fler än fyra personer som kallar mig dotter.

Alla samtal jag haft med mamma, om stort och smått. Är så tacksam att jag efter några år på egen hand har flyttat in till henne och min extrapappa i Stockholm. Hon har vart med mig genom allt; alla gånger hon hjälpt mig att tänka klokt, att ta beslut som följer mitt hjärta, så många gånger har hon peppat mig, uppmuntrat mig, berättat att jag är fantastisk, att hon älskar mig. Alla gånger vi skrattat så vi inte kan stå rakt, alla gånger vi dragit samma skämt om och om igen, för att skratta mer och mer för varje gång. Hon är verkligen en av de få personer jag vet står vid min sida i alla lägen. Som alltid finns där. Som älskar mig mest. Det är fantastiskt vackert.

Och pappa. Pappa som jag är så stolt över. Som vågar lita på Gud fullt ut, lägga sitt liv i Guds händer, och förlita sig på att det kommer att bli till det bästa. Pappa som alltid påminner mig om att jag är trygg tillsammans med Jesus. Att Gud leder genom allt, och att han håller mig i sin hand. Som i många år gett mig en hejdå-kram vid ytterdörren, innan jag begett mig till skolan, ända tills jag flyttade hemifrån. Pappa som är så enkel, rolig och social, och som gör mig stolt. Pappa som ringer för att fråga hur jag har det. Som skriver mail och sms, fast han tycker det är lite krångligt, men som gör det ändå, för att jag ska veta att han tänker på mig, ber för mig, och inte minst älskar mig.


Världens bästa mamma.


Världens bästa pappa.


Mamma och pappa. Ni är de bästa jag har.