idastina

Ojojoj… Idag har det hänt en hel del.

Det börjar med att vi har en lektion i Korinthierbrevet, vilket gjorde att vi halkade in på ämnet Guds ord/dåvarande kultur. Hur vet man egentligen vad som är Guds ord, och vad som är skrivet för att kulturen var på ett visst sätt då texten skrevs? Det blev en intressant diskussion, men samtidigt känns det svårt att få fram vad man verkligen menar, då språkbristningar är vanligt. Det som mina afrikanska vänner anser är Guds ord, anser jag ibland är kultur. Och vem har då rätt?
Dessutom känns det som att vi västerlänningar i vissa fall är lite mer open-minded, särskilt då det gäller tron. Det känns som att det är lite mer svart eller vitt här.
Återkommer nog till det ämnet snart igen, det lär inte vara första gången man upplever kulturella skillnader…


På eftermiddagen åkte vi till Junction, vårt favorithak. Det har blivit lite av en tradition att man då besöker Yoghurt Planet. Det är helt underbart! Halvt frusen yoghurt i olika smaker, såsom kokos, mango, passionfrukt, choklad (favorit!!), jordgubb… Och sedan ett 40-tal olika topping; godis, nötter, granola, färsk frukt i mängder… Man så mycket man vill ha av allt, sedan väger man det och betalar utefter vikten. Mitt absoluta favoritställe!



Mia kollar in ett av topping-borden...



Min fantastiska blandning: kokos- choklad- och jordgubbsyoghurt,
med passionsfrukt, en browniebit, passionsfrukt, hallon och granola. Lycka!



I matbutiken hittade jag precis vad jag behövde. Ett litet bra-och-ha-
verktyg, som man enkelt tar fram ur fickan när man som bäst behöver.

Bussresan hem är också en historia i sig. Vi valde att ta bussen, en 20 minuters bussresa som kostar sisådär 3 kronor. När vi står upp i den kvalmiga, trånga bussen, ropar ”avochpå-hopparen” ”Down, down!! Get DOWN!” Varpå vi i gänget, de enda vita, ropar tillbaka att det inte går att gå längre bak i bussen eftersom det är fullt. ”Get dooown!! The police!” Det tar ytterligare några sekunder innan i fattar att vi måste sätta oss ner på huk i bussgången så att vi inte syns.
Hela bussen skälvde av skratt, folk tyckte det var så fantastiskt roligt, vita bussovana människor med alltför lång kopplingsförmåga. Vi skrattade också tills tårarna rann. Roligaste bussresan ever!
Att Davids rumpa var lite för bred för att kunna sätta sig på golvet i den trånga gången, gjorde det hela ännu roligare då han helt enkelt fastnade mellan buss-säterna.



Ännu en fantastisk dag har förflutit i underbara Kenya.