idastina

Detta har verkligen vart en utmanande kväll! Arbetspasset började i kaos, och jag vet egentligen inte vad det var som orsakade det. Men tänk att 40 tjejer är halvt freakade samtidigt, det räcker för att det ska bli... smått kaotiskt.
När jag som mest satt och längtade efter en lugn kväll på sjogarp kommer Jennifer och säger att jag ska vara själv med halva gruppen tjejer, eftersom bussen var sönder och de behövde ta tjejerna i två omgångar till ungdomsmötet.
Ehh... jaha... Jesus Jesus är ungefär vad som går i mitt huvud såna stunder.

Men det gick verkligen över all förväntan. Och när vi kom hem, fortfarande ensam med drygt 20 tjejer, så gick det s å  h i m l a  b r a. De liksom...skötte sig, krånglade inte... De bara var duktiga. Och var i säng klockan tio.
Dessutom fick vi supermycket beröm av en i personalen som annars inte är så frikostig med det, jag fick en godnattkram av en tjej som jag aldrig kramat eller sett krama någon, fått höra saker som "jag är såå glad att ni är här. Ni gör det mycket roligare", och att jag verkligen är en auktoritet (och att jag har blicken, koffe:])

This was a good day.

Efter gårkvällen känns det ännu mer osäkert att röra sig här i området.
När Christy, Joe och Christys mamma (alla vid olika tillfällen), fick reda på vart vi bodde kom stränga förmaningar "Ni får INTE gå ut själva." "Oj, Raytown... BOR ni där? Ja, där ska man vara försiktig".
Och de gav sig inte trots Elinas och mitt, enligt oss själva, ganska starka argument "det är enda gången vi kan vara själva. Vi bor i en lägenhet med ett rum och kök med glasdörrar emellan, jobbar alla skift ihop, handlar ihop, går till kyrkan ihop, äter ihop, sover i samma säng (jaa. en våningsäng)". Men nej.
Friheten som man är van vid finns defenitivt inte här.

Det är tur att Elina är en sån hyvens tjej, och att vi trivs så himla bra ihop. Konstaterade igår att jag inte vart själv och haft egentid mer än max en timme (när jag springer eller elina promenerar) sedan 22 februari.
Som sagt. Tack Gud att Elina är så bra! Kommer bli tomt när vi inte längre delar allt.


Finfint team det där.

Uttrycket aprilväder borde verkligen finnas här.



82 grader farenheit är alltså 28 celsius, dagens och morgondagens väder.


Och på torsdag om en vecka ska det tydligen SNÖA???

Efter en fantastiskt bra gudstjänst i evangel temple kansas city, så gjorde jag och elina ugnspannkaka.
det är riktig söndagsmiddag det.

Efter maten bestämde vi oss för att gå till Dirty Don. En mycket lustig affär som ligger ca 40 minuter gång härifrån. Jag vet inte vad man skulle kunna jämföra denna affär med hemma i Sverige. Tänk dig ett gammalt lager där du kan fynda allt möjligt. Alltså, allt möjligt. Från scrapbooking till skottkärror. Och allt r sjukt billigt.
Vi slog på stort och köpte bland annat 2.5 kg havregryn, eftersom vi äter det sisådär 2 gånger om dan. 2 dollar.

På vägen dit gick vi också en stund på den judiska kyrkogård som är på vägen. När vi kom till slutet av den (den är stor), så upptäckte vi att det grindarna där nere var låsta. Tog ett lätt skutt(?) över stenmuren. (Förlåt för ickevisad respekt).


 
Nån tog det smidiga ickeläskiga(?) skuttet.


När ni ser hur högt det var jag var tvungen att hoppa ner för,
så har man ju förklaringen föregående bilds min.


Ketchupchips, någon?


Popcorn med toffee, en dollar.

Gårdagen var riktigt bra och utmanande. Eftersom det fattas 6 av 10 i personalen (bröllopsresa, halsfluss och diverse sjukdomar), så jobbade jag och Elina själva med de 40 tjejerna.
Men det gick riktigt bra, och Elina och jag var glada och nöjda när vi efter 11 timmar lämnade centret.

Så på kvällen väntade träning och....(trumvirvel) Ida&Elinaglass! Ungefär som Ben&Jerrys. Nu funderar vi på att starta ett glassföretag, och vår första och enda smak är Vaniljglass med bananskivor, smält jordnötssmör, mashmelloskräm och minimashmellows, toppade med hackad mörk choklad.
Himla gott!

Senaste dagarna har jag också flitigt läst boken The Kind Diet. En väldigt intressant bok som talar om varför man ska välja ett veganskt liv, och hur våra val påverkar våra kroppar och vår planet.
Efter närmare 11 år i veggobranchen funderar jag på att ta steget till vegan. Så nu blir nog Kristoffer glad.
Dock bara hobbyvegan, alltså endast när jag lagar maten själv.
Den som lever får se...



Mm-m.


Läs läs läs

men jag har insett att jag inte uppdaterar så mycket om hur jag har det här borta.
därför använder jag mig av vår veckorapport och skriver om lite delar från den.

Fortfarande är läget under kontroll i det stora landet.
Miss Jamie som skadade ryggen för nästan två veckor är nu tillbaka. (En av tjejerna fick ett raseriutbrott och Miss Jamie försökte förhindra henne att slå sönder allt i huset, men skadade då ryggen ganska allvarligt.)
Dock ser hennes arm nu zombiattackerad ut efter ett annat utbrott av en annan tjej som började så att säga gnaga henne i armen. Men än så länge har jag klarat mig...

Men jag och Elina trivs bra på centret. Det kommer många nya tjejer (6 stycken sen vi kom hit), och centret kan inte ta emot fler nu, eftersom det är fullt med 40 tjejer. När det kommer så mycket nytt folk bidrar det till en rörig stämning och lögner och manipulation förekommer mest hela tiden.
Det är ju bland annat därför de är här, ändå är det svårt att inte ta illa vid sig när de ljuger en rakt i ansiktet. Antar att det är för att man inte är van vid det, och det kan man ju iförsig vara tacksam för.
Men som sagt, får försöka tänka att det är en av anledningarna till att de är här och att de gör det mot alla i personalen.

Men nu längtar jag och Elina längtar väldigt mycket till Mrs(!!) Jinette (vår handledare) kommer tillbaka från sin smekmånad. Hon är så bra på alla sätt och vis. Uppmuntrande, disciplinerad, konsekvent, rolig... Ja, allt. Så på måndag blir det fest!


Och idag ska vi iväg på en väldigt spännanade sak, mer om det sen...
 

en dag med steg över marken och ett hjärta lätt som bomull.